Har varit dålig uppdate här o det kommer inget min-påsk-var-underbar nu heller.. . Har varit sjuk i fyra dagar nu och börjar bli extremt trött på't. Så igår åkte familjen till släkten hela dagen/kvällen utan mig. Det var verkligen en besvikelse att inte få vara med dom. Istället låg jag hemma, pressade i mig vitlök, hostade och tittade på en av mina favoritfilmer - The Breakfast Club.

 

Jo jag spyr egentligen på high school-film och jag hatar amerikanska stereotyp-komedier, MEN INTE OM de är ifrån 80-talet. Är otroligt svag för allt som har med 80-talet o göra. Musiken, kläderna, håret, filmerna... Människorna var way much snyggare också. Önskar nästan att jag var i åldern jag är i nu, fast på 80talet. Men hur som haver.. . Den här filmen 'The Breakfast Club' ifrån 1985. Har ni inte sett den så se den. Det är en helt underbar film som går rakt in i hjärtat. Vet inte vad det är som gör att jag älskar den så mycket, men den är så pass lättsam med så välgjorda karaktärer (speciellt Judd Nelsons roll: John Bender) att det bara måste bli bra.
Btw, så är låten Don't you (forget about me)-Simple Minds filmens soundtrack. +1 på det.