Folk har prisat filmen “Oblivion” så jag tog mig tiden för att se den ikväll. Jag vet inte vilken sorts förväntning jag satte upp inför denna action/sci-fi-föreställning, men det slutade mest i en besvikelse. Vart ville de komma med allting? Tröttsamma dialoger som rördes om med lite pangpang och flygande maskiner. Fanns där något mer? Njaa. Mest snyggt foto utan mycket mer.

Okej, nu har väl jag extremt svårt för Sci-Fi-rörelsen i filmer men trodde ändå att den här skulle bli ett undantag av uppskattning – but no. Det var två rätt tråkiga timmar som verkade vilja så mycket men åstadkom så lite. Filmen ville ”chocka” men reaktionen blev ett platt ”Jaha...”. Ingen av skådespelarna gjorde något speciellt intryck heller. Det var lamt. Cruise och Freeman är duktiga, men det här var inte rätt.

Det som faktiskt får mig att ge Oblivion 2 av 5 är pga de väldigt fååå värdefulla, vackra scener som dök upp... och sen har vi musiken. Åh, le musique. Soundtracket, komponerat av M83, var gudomligt och påminde starkt om Tron:Legacy-musiken där Daft Punk leverade sin musik. Det är ju Joseph Konsinski som regisseradt bägge filmer, so no big surprise there. Slutet blev en räddning också. Men, 2/5 - that's it.