Imorgon är det den 15e.. . Jag kommer nog alltid ha den här känslan av det datumet. Det gör så ont i hela kroppen när jag tänker på det. 15e november var fem månader sen, men det känns som om det var igår jag var på väg hem, mobilen ringde och jag fick det värsta samtalet jag fått i hela mitt liv. Jag tänker på dig, våra fina stunder och jag saknar dig så mycket. Har så otroligt många roliga, konstiga och fantastiska minnen. Ibland skrattar jag men sen rinner tårarna som om det inte fanns något slut på dom.

 

Jag drömmer om att du ska komma in i rummet där jag sitter, få höra din röst och hoppa in i din famn för att få den där stora, varma kramen av dig. Det hemska är en simpel dag, när jag sitter på bussen och slås av tanken vad som hänt. Jag slutar le, får tillbaka klumpen i magen och jag vet inte vart jag ska ta vägen.

 

Min bästa vän, som var som en bror, var den finaste människa jag mött.
Jag saknar och älskar dig, min vän. 

 

Tittade igenom våra chattkonversationer på FB. Det gör ont att läsa, men samtidigt känns det som att ha dig nära <3