atlas
brev till dig
"Utkast till ett brev" spelades på radion. Första gången jag hörde den. Jag grät. Jävlar vad vackert. Och jag saknar dig. Allt jag kunde tänka var att livet tar vändning snabbt. På en sekund. För ett år sen fanns du. En röst. En rörlig blick. Jag kunde bara önska att du satt bredvid mig i bilen. Viljan att lyssna tillsammans med dig och då veta att personen som förstod mig bäst, han fanns där igen.
"Och jag ska hitta dig igen längs med vägen"
what can I say
Båda filmerna är nästan föör bra castade, men mest är det Pitt & Fassbender som lockar mig. De har USA-premiär i oktober (annars november och januari för Sveriges del...). Ta en titt på de trailers jag lägger upp här och lägg märke till den genialiska musiken som använts till 'The Counselor'.
oceans
American Horror Story: Coven
För er som inte har sett de tidigare avsnitten har lite att ta igen nu innan (passar väl bra i det kommande höstmörkret) då det här är sjukt bra underhållning. Varje säsong har en ny berättelse, t.ex i den första handlar det om en familj som flyttar in i ett hemsökt hus (American Horror Story: Murder House) medans den andra säsongen tar oss in på ett mentalsjukhus (American Horror Story: Asylum)
Det här gången får vi se häxkonster vs. voodoo. American Horror Story: Coven - premiär 9 oktober.
frukost, serru!
Nu ska jag träffa Camilla, HÄJ.
#jagarlikes
the six
- Robin Thicke - Blurred Lines
- Movits!, Maskinen - Limousin
- Morten - Look Closer
- Jay-Z, Frank Ocean - Oceans
- Jay-Z - Crowd
find out for yourself
Vackert som in i helvete.
and when we do we're higher than the sun
so tell him he's dreaming, gate's closed
baby let's go, we're leaving"
fall
Sommarmånaderna 2013 har varit riktigt bra, o vädret höll sig fantastiskt tills för en vecka sen. Men tyvärr är jag lite trött på shorts, svett & jordgubbar vid det här laget.
Jag har alltid känt mer för höst/vinter och när vi kliver in i augusti så vill jag bara snabbspola fram till 1:a oktober. Idag, när jag gick till affären, kände jag den här typiska, något kalla, höstvinden svepa runt och fick en stark längtan. Vill så gärna ha mörkare morgnar, löv på marken och clementiner. Eller heter det "satsumas"?. Mysigt.
Dessutom vill jag få klä mig i pälsvästar, lager på lager & mixa alla nyanser av grått. Höst. NU!
(Dessa bilder är tagna 16e september, 2011. Höstvädret när det var som bäst & en fin dag som spenderades med Irina och vår älskade, saknade Robert.)
in the room where you sleep
Jag var rädd när jag såg den här filmen. Jag var SÅ rädd att jag knappt kunde röra mig. Jag är i mitt svagaste när jag ser rysare (skräckfilmer i mer klassisk stil som mer lutar åt det övernaturliga) och det här är verkligen en av de bättre jag sett - skojar inte. Den hade allt som jag vill se i den här typen av film, vilket sällan händer.
Bra rysare kan tillåta filmen att ge dig "suspense" istället för "surprise". Alltså, hellre att du sitter och får bygga upp en spänd stämning istället för att du ständigt ska chockas av att något hoppar fram. Visst, det fanns ett par hoppa-till-scener i The Conjuring men den såg till att andas imellanåt. Ibland räcker det bara med att en flicka vaknar på natten, tittar in i mörkret och viskar till sin syster: "There's somebody behind the door.". Musiken blir högre, dörren zoomas långsamt in, men inget monster visas. YES! Jag vill inte så något monster, spöke etc.
Skräckfilmer är läskiga så länge allting är mystiskt. Varje gång slutet närmare sig så får vi se vad det är som har skrämt oss under senaste två timmarna, och vipps så är ingenting mystiskt, läskigt eller underhållande längre. En stämningsdödare.
The Conjuring får 4/5.
c o n j u r i n g
Regissören till filmen står även bakom SAW och Insidious och ger oss nu ännu en rysare som trycker ner oss djupare bakom soffkuddarna. Filmen ska vara baserad på en sann historia om två "paranormal"-utredare som ska hjälpa en familj som upplever oroande händelser på sin gård/sitt hus.
O B L I V I O N
Folk har prisat filmen “Oblivion” så jag tog mig tiden för att se den ikväll. Jag vet inte vilken sorts förväntning jag satte upp inför denna action/sci-fi-föreställning, men det slutade mest i en besvikelse. Vart ville de komma med allting? Tröttsamma dialoger som rördes om med lite pangpang och flygande maskiner. Fanns där något mer? Njaa. Mest snyggt foto utan mycket mer.
Okej, nu har väl jag extremt svårt för Sci-Fi-rörelsen i filmer men trodde ändå att den här skulle bli ett undantag av uppskattning – but no. Det var två rätt tråkiga timmar som verkade vilja så mycket men åstadkom så lite. Filmen ville ”chocka” men reaktionen blev ett platt ”Jaha...”. Ingen av skådespelarna gjorde något speciellt intryck heller. Det var lamt. Cruise och Freeman är duktiga, men det här var inte rätt.
Det som faktiskt får mig att ge Oblivion 2 av 5 är pga de väldigt fååå värdefulla, vackra scener som dök upp... och sen har vi musiken. Åh, le musique. Soundtracket, komponerat av M83, var gudomligt och påminde starkt om Tron:Legacy-musiken där Daft Punk leverade sin musik. Det är ju Joseph Konsinski som regisseradt bägge filmer, so no big surprise there. Slutet blev en räddning också. Men, 2/5 - that's it.
reach
justice is balance.
